ALLA VÅRA VÄRLDAR

Konstnärerna Lisa Jeannin och Rolf Schuurmans träffades i Belgien där de en tid levde och arbetade tillsammans. De har sitt gemensamma ursprung i en ort belägen någonstans mellan Holland, Sverige, Frankrike, det kända kosmos och de fria associationernas gränsuppluckrande stat. Nu har samlivet och samarbetet flyttat med dem till Småland, där de långsamt och envetet bygger ut sin publiks möjligheter att tänka friare på sina liv, att dela annars svårkommunicerade, kanske språklösa erfarenheter.

Det händer lika märkliga som självklara saker i Lisa Jeannins och Rolf Schuurmans överlappande konstnärskap: Speglar förvillar och löser upp – kring en lugn och iakttagande gorilla. Ett par älskar, små, så små, vid jätteblad och jättegräs i en trädgård. Ett skelett går omkring med sitt svetsaggregat i en skottkärra. Någons huvud blir ett salladshuvud. Saker försvinner, går förlorade, men finns ändå kvar, som något annat, i ständig förvandling. En spindel spelar bas och röker, drömmer om en film och förverkligar den. En mångarmad gudinna och magikunniga penntroll lockar fram växtlighet och pånyttfödelse. En husfasad faller men dörren står kvar.

Alternativa verkligheter öppnar sig för den som kanske behöver ett vidare liv bortom uppenbara strukturer och normer.

Besvärjelsen som formprincip blandad med den allvarliga, extatiska leken löper energirik genom konstnärsparets gemensamma verksamhet. Genom att i drömmande, symbolisk form sammanställa och arrangera element från en yttre verklighet de flesta känner igen (allt från glada leksaker och trygga vardagsföremål till diffusa hot och apokalyptiskt mörker) ger de sin publik nya sätt att förändra och omvärdera; där finns också krävande uppmaning, smärta. Med lite tur och en smula arbete blir livet sig aldrig riktigt likt igen.

Besvärjelsen manar på de ur en mer ordningsam synvinkel irrationella krafter, som bor strax under och mellan tankarna. Dessa krafter ekar som gemensam insikt och förståelse i de människor vi möter, en förståelse som håller oss mänskliga även när vi inte vill det. Men det är inte svårt eller tungrott att hålla sig öppen inför Jeannins och Schuurmans perspektivförslag: alla är hjärtligt välkomna och människornas kreativa delaktighet är självklar. Deltagandet är dock inte riskfritt.

Det finns ett starkt subversivt drag i detta, en sorts pågående revolution via trolleri och transubstantialitet. Revolutionen är generös och omfattar de tankevärldar där den är ett uns välkommen; det gäller nyfikenhet, fantasifull upptäckarglädje, men också ilska, destruktivitet, förändringens möjlighet.

Och sorg. Allt är förlust och lidande, allt är nyskapelse och glädje. Omkastningarna och besvärjandet gäller också som tröst, som den vaggande, rytmiska, halvsjungna sagan. Människans mångskiktade och motsägelsefulla känsloberättelser tas för vad de är, och i denna konstnärliga omgivning är det varken hyckleri eller psykisk sjukdom att vara väldigt glad och väldigt ledsen samtidigt.

Besvärjelsen sluter ibland en cirkel – och omfamnar. Tillvarons återkommande förfalls- och skapelseperioder, dessa obevekliga och hoppfulla cykliska rörelser, cirkulära eller spiraliska, understryks via loopad animering; konstvideons överenskomna begränsningar kan alltså berätta något även de. Men det återkommande är i Jeannins och Schuurmans många verkligheter (som också är våra, allas) aldrig statiskt, aldrig oföränderligt.

Allt lever och lär sig.


Leif Holmstrand
catalogue text Luleå art biennial



>> Hokus Pokus, 2011